Skogen är full av svamp – men ändå hittar jag inga …

Så här års kan det vara helt underbart att ströva runt i skogen och njuta av skönheten. Lukta på jord, fukt och multnande löv. Jag bara älskar det. Det ger tid till eftertanke, nedvarvning och nya idéer. Skogen är något alldeles speciellt.

Jag är privilegierad. Bor längst ut i ett villaområde precis i anslutning till skogen. Till en skog som sträcker sig hur långt om man vill. Tänker att alla borde ha tillgång till en dos daglig skog. Den både läker och bygger. Har man inte den möjligheten måste man se till att man åtminstone hittar ett träd i närheten där man bor. Ett träd att besöka, stanna hos en stund, följa årstiden tillsammans med. Ett träd att göra till sitt. Kanske plocka med några löv eller en kotte hem som delar med sig av känsla och doft.

Men så är det ju det där med svamp. Som helt plötsligt ploppar upp överallt i skogen. Gula, vita, bruna, röda … ja, alla möjliga färger och former. De växer i skogen och är för det mesta rent ögongodis. Dessutom är ju många ätbara, en del riktiga delikatesser, som mina favoriter de GULA KANTARELLERNA! Så varsågod och plocka!

Men jag ser dem inte. Hittar varianter som liknar, men inte kantareller. Läser om optimala växtmiljöer. Men det hjälper inte. Möter andra i skogen med korgar fulla av svamp. Men inte jag. Jag har helt enkelt inte kantarellögon. Får finna mig i det, söka tröst i grönsaksstånden på torget där de glänser som guld. Där hittar jag dem … utan kantarellögon.

Jag inser mina begränsningar och faller till föga. Lämnar korg och svampbok hemma och går i skogen bara för att njuta av skönheten hos en röd flugsvamp.