Möte med Ivana Vukadinovic

Det händer roliga saker när man har gett ut en bok. Nya kontakter till exempel. Träffade för lite sedan en trevlig person som visade sig vara författare och precis hade gett ut sin första roman. ”Innan ankorna dör”. Vi bytte böcker med varandra så hon fick mina ”Falska påvar..” och vi bestämde att träffas för en fika och bokprat när vi läst.

Hennes bok var skriven för unga vuxna och kanske inte den första jag skulle välja i en bokhandel. Men jag blev nyfiken. Kul med unga vuxna. Hur skriver man då?

Efter att ha läst några sidor så var jag helt fast. Så härligt språk. Det är lätt att förstå att hon har ägnat sig åt poesi. Rent, rakt och ärligt. Ibland vackert på det där fula sättet som jag gillar. Intrigen är så vanlig. Flicka söker hitta sig själv, vill frigöra sig från en döende relation och mår tidvis ganska dåligt. Huvudpersonen är arton år i berättelsen men jag hade inga som helst problem att identifiera mig med henne. Jag har ju varit arton själv med funderingar, sökande och våndor. Man är alla sina år, som någon så klokt uttryckt det. Jag blev arton när jag läste den och levde med Sandra som huvudkaraktären heter. Jag hade lika lätt att förstå Sandra som jag hade svårt att förstå Ester i Lena Anderssons ”Egenmäktigt förfarande”.

Vilket intressant möte det blev med Ivana. Många koppar kaffe gick åt och vi hade väldigt mycket att prata om. Om författandet, böcker vi läst och om livet. Och jag kan varmt rekommendera hennes bok även till ”äldre vuxna”. För den är en liten pärla.