Så här års förra året hade jag vant mig vid att läsa refuseringsbrev.

”Tack…men nej tack…” och ”vi måste tyvärr tacka nej…”. De flesta mycket artiga och trevliga och några svarade inte alls. En liten skärva självförtroende vickade loss varje gång. Och varje gång tröstade jag mig likväl med att mitt mål egentligen hade varit att ha tålamod nog för att skriva en hel roman från början till slut. Jag hade ju nått fram. Jag borde vara nöjd.

Jag visste allt för väl att förlagen får in tusentals manus varje år och ytterst få debutanter ges ut. Varför skulle just mitt manus vara en vinstlott? Eller varför inte? Hoppet steg och sjönk som en utomhustermometer i april.

Så plötsligt hände det… I början av juli om jag minns rätt. Pling i mobilen ”sitter just nu och läser ditt manus ’Doften av falska påvar…’ och det är något av det roligaste och mest välskrivna vi har fått in på länge. Kan vi ses nästa vecka?”

Jag fick läsa om messet flera gånger för att förstå. Linnefors förlag, ett litet förlag i den östgötska obygden hade nappat på mitt manus. De ville ge ut den. Jag kunde inte sluta skratta.

Boken kom ut i november förra året. Vacker som en dag. Värsta förlossningen. Men jag hade svårt att förstå att namnet som stod på framsidan var mitt. Det måste vara någon annan Lena Nordenjack.

P4 ringde. ”Vi har hört om din nya bok. Får vi göra en intervju?” Självklart! När Corren skrev sin recension skrattade jag högt igen. Den var ju kanon.

Efter det har glädjefnatt efter glädjefnatt drabbat mig. Flera förlag hörde av sig. Talbok, ljudbok och pocket. Vad är det som händer? Tittar i nätbokhandeln och ser min bok i tre versioner; inbunden och kommande som både ljudbok och pocket. Obegripligt. Hur gick det där till? Jag har fortfarande svårt att förstå att det är mina nedskrivna ord det handlar om. Och att det är mitt namn som står på framsidan.

 Eller som Jan L Ohlsson förmodligen skulle uttrycka det:                                                                             ”Skönlitteratur? Något ologiskt och utan vetenskaplig förankring? Vem vill läsa sådant? Obegripligt! Tacka vet jag ’Art in the 20th Century’ eller en intressant bok kring Andy Warhols liv och verk.”